Emma Bengts

... fast ändå känns det som en evighet.
Jag snackar om tiden som är kvar på högstadiet.
Tiden på Bjursåsskolan.
Tiden tillsammans med alla underbara vänner på 1 och samma plats.
Känns sjukt att det snart är slut, men jag vill ändå att allt ska ta slut imorgon.
Att få gå hem på sommarlov.
Bara ta det lugnt och förbereda sig inför gymnasiet, och allt nytt folk man kommer träffa och lära känna.
Det känns bra att få "börja om på nytt", och att få lite nytt folk i mitt liv.
Det finns många som jag kommer sakna så sjukt mycket, men också många jag bara är glad över att slippa träffa, och tillomed slippa se.


Jag har tänkt väldigt mycket på sistonde.
På skolan, kompisarna, familjen osv.
Jag har också känt att det har blivit lite för mycket på slutet.
Det känns som om jag skulle behöva ta en paus från allt och (nästan) alla, och träffa nytt folk, och lära mig nya saker om mig själv.

Tankarna har stannat på både bra och inte så bra saker.
T.ex. har jag funderat väldigt mycket på att plugga som f*n, förbi alla, tillbringa all tid efter skolan åt att plugga, och sedan bara dra. Jag skulle ha jobbat så långt i allting, så mina betyg skulle inte påverkas av det, och jag skulle komma tillbaka i mitten av sommarlovet, i god tid till att börja förbereda mig för gymnasiet.
Jag skulle sticka iväg på en roadtrip/backpacking, inte alls långt, men bara tillräckligt långt bort ifån mitt vanliga liv.
Men inte ens jag är så dum att göra det.
Tanken är lätt, men handlingen är 1000 gånger svårare.

Jag kan inte riktigt se framför mig hur jag ska klara av de sista veckorna i skolan, och samtidigt hålla mig social bland vänner och släkt.
Jag orkar inte vara på topp 24/7, men det känns som att jag sviker mina kompisar om jag inte är det.
Mina bekymmer går på så sätt ut över mamma.
Jag kan stå och skrika på henne om hur hon alltid gör fel, men sekunden efter vet jag inte vad jag har sagt.
Då har ju jag själv gjort fel, och saker som jag inte alls menar har kommit ut ur munnen.

Det gäller att tänka efter före, och att inte låta problemen gå ut över de personer man älskar mest, men tyvärr blir det oftast så.
Man ska inte reta upp sig på småssaker, för de blir oftast mycket större om man har något mer bekymmer.
Man ska inte heller lägga ner tid på sådanna personer som man inte mår bra utav.
Slösa inte heller all din energi på att hata, utan lägg ner och tänk på personer du gillar och mår bra utav istället.

Jag ska försöka att hålla mig fokuserad på skolan, och prestera allt jag kan, men inte mer än vad jag själv klarar av.
Jag kommer inte kunna vara jätteglad och supersocial dygnet runt, men jag ska göra mitt bästa.

Allt lönar sig i längden, och tänk va roligt att kunna se tillbaka på högstadiet och se de bra sakerna, och inte de perioder då allt var skit.



Om 2 minuter "bad stuff" kan göra att du mår jättedåligt, och att du inte ens vill leva, varför kan då inte 2 minuter "good stuff" göra att du mår jättebra och att du kan prestera på topp igen?


Det får avsluta min tankeställare.
Imorgon är det måndag igen, och då är det bara att köra på!