ÜberNOTkul
Hahaha, det är ju inte sant.
Det har gått bra hela tiden, jag har varit glad och skrattat.
Fram tills nu.
Det gör fan ont när jag tänker på dig.
Jag vill inte tänka på dig.
Jag har inte tänkt på dig.
Jag tänker inte tänka på dig.
Jag har glömt hur det var.
Jag vill inte tänka på hur det var.
Det känns inte som om det var något.
Kom inte och säg att jag inte gjorde allt för dig.
Jag kämpade för att allt skulle vara perfekt.
Det var jag som tog tag i allt om det var något problem.
Det var jag som gav efter om det blev spänt.
Saker jag annars inte skulle göra har jag gjort för dig.
Det gör så jävla ont.
Skrattretande ont.
Löjligt ont.
Det är så töntigt.
Att falla tillbaka är verkligen inte ett steg framåt i livet.
Man växer inte upp.
Man är bara rädd för det som kommer.
Allt du sa till mig.
Jag litade på dig.
Men nu säger allt emot dina ord.
Ord.
Allt blev bara ord.
Varenda känsla omvandlades till tomma ord.
Allt är så skrattretande.
Att jag var så dum.
Jag har lagt ner lång tid på bara skit.
Jag har verkligen lärt mig mycket, men du har förlorat mer än vad du lärt dig.
Jag trodde att vänskap varade förevigt, men tydligen så finns det inget som varar hela livet.
Det känns skit att förlora en vän, men det här är fan värre!
Men det är inte jag som har förlorat en vän.
Det är du som har förlorat ett liv.
Synd att hela "fjortisgrejen" ska ta över de flesta, men tillslut upptäcker de väl hur dumma de var..
